Nilas för en djup konversation med ugglan som hänger i mobilen ovanför skötbordet :)

Tillbaka! :)

Äntligen kan jag uppdatera!! Vår förbaskade dator la av och hur smarta våra mobiler än må vara så verkar de inte fatta WP och inte andra bloggar heller för den delen. Men nu har vi ny laddningssladd till datorn så nu så! 🙂

Så mycket har hänt och händer varje dag känns det som! Nilas är mer vaken och ler med det charmigaste leendet som finns när han får syn på sina mammor, eller vill charma mostrar el morföräldrar. Mobilen över sängen och skötbordet är helt hysteriskt roliga och det skrattas ofta mot dem ❤ På nätterna sover han som en dröm – ofta får han mat vid elva/tolv sen sover ofta han till fem, vaknar för mat, somnar med flaskan i munnen och sover till åtta halv nio. Sen har han en kort vakenstund där han jollrar, skrattar och är så underbart ljuvlig som en bebis kan vara! Efter en halvtimme ungefär somnar han om och sover till tio/elva!! Ofta går vi upp innan han har vaknat och äter frukost eller passar på att duscha. När han sen vaknar vill han sitta i sin babysitter och titta på världen, hundarna, oss eller nån leksak. Han har precis hittat sin hand som är troligt spännande att betrakta och superkul att äta på!  Han är väldigt sällan onöjd, nästintill aldrig ledsen (mer än några sekunder om vi är för sega med flaskan eller om magen gör ont för att han är gasig) så kort sagt; vi har världens schysstaste bebis! 🙂

Magen fungerar som en klocka numera och jag tror verkligen att det har varit messmöret som gjort den största skillnaden. Dock är Nilas något av en kräkbebis.. På nätterna är det ofta lugnt men på dagarna har vi nästan alltid på honom stooora haklappar som skyddar alla kläder. De är helt magiska då de är breda även runt halsen så Nilas kan kräkas över axeln (händer typ jämt) och det hamnar på haklappen och inte ryggen! Min syster köper dem någonstans i Sthlm, så vet ni var kan jag verkligen flagga för dem!

Jag vet inte hur många gånger mammorna har tittat på sonen och tackat högre makter för att just han fick komma till oss, denna glada, trygga coola lilla kille, som följer med på restauranger och sover hela tiden i vagnen, som äter sin flaska gladeligen mitt ute i skogen när hela flocken är på äventyr och som verkar klara sina utvecklingsfaser genom att sova och äta mer. Visst vill han ha lite extra närhet, men efter några sekunder i mammornas famn sover lilla hjärtat så sött. Igår kväll slog det oss att vi inte längre behöver söva sonen, han somnar av sig själv med flaskan i högsta hugg. Kort sagt, vi har världens bästa bebis!! ❤ Filmen är tagen när Nilas var ca en månad gammal och inte riktigt förstått hur mysigt det är att sova, han låter såhär när han är irriterad/övertrött/börjar bli jättehungrig 😀 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

/Ullis

Det dröjer…

…med förlossningsberättelsen alltså. Vi börjar förstå att både förlossningen och vistelsen på Barn 4 har chockat oss lite och vi behöver tid och kanske lite hjälp att bearbeta dessa händelser. Så det kanske dröjer ett tag, hoppas ni står ut 😉

Men jag vill berätta något positivt, eller kanske snarare ge några tips som jag har fått som jag är sååååå galet tacksam för!

Här kommer en lista på saker som vi inte skulle kunnat/kan leva utan!

• Sjal, sjal sjal sjal sjal!!! Jag kan inte nog understryka; SJAAAAAL!!! När lilleman har ont i magen, behöver närhet eller får följa med på hundpromenaden är den helt underbar att ha. Det tar några få steg sen är det en nöjd och glad bebis som antingen somnar eller bara kikar ut lite. Jag fick tipset av en kär vän att ta med sjalen i BB-väskan och stora moder vad glad jag är att jag gjorde det! Att jag kunde bära på Nilas och skjuta droppställning samtidigt kändes så otroligt skönt och viktigt. De flesta sköt sina barn i de små ”plats lådorna” och att kunna ha honom nära nära istället var underbart.
• ”Kräktrasor” av vännen M – fick en tiotal vita tunna bomullsdukar att lägga över axeln när vi rapar Nilas. Jag kan inte ens räkna hur många gånger per dygn vi byter trasa! Särskilt eftersom vi numera har ett litet matvrak som äter snabbt och då kräks upp ”överskottet”.
• Babynestet – oj så skönt det är att kunna lägga Nilas i nestet på köksbordet och kunna se honom, att veta att han ligger säkert och skönt är så så bra!
• Små plastsprutor – låter kanske lite märkligt men det är perfekt när lilleman är väldigt hungrig och blir skitförbannad då det inte kommer mjölk på studs när han ska ammas. Att då kunna ta lite bröstmjölk i sprutan och lägga på vårtan och på så sätt ”sätta igång” hans sugreflexer funkar super! (Visst förstår ni vilken sorts spruta jag menar, de utan nål såklart) 🙂

Tips jag har fått som jag verkligen är glad att jag lyssnade på;

• Baka bullar  – låter väldigt husmors-aktigt men faktum är att det är väldigt många som kommer och hälsar på nu och det är mysigt att kunna bjuda på något gott då, som bara är att tina upp! 😀
• Ta med bullar och mat till förlossningen – när man är mitt uppe i krystvärkar finns det ingen som tänker på mat men innan, då vill man äta och helst äta gott. Kafeteria/sjukhusmat är inge hit och både den som föder och medmamman ska orka länge. Så god och kanske inte så nyttig mat är super! 🙂
• Cykla med ben och ge messmör – när världens vackraste pojk väl kommit och skriker från 23-05 för att magen gör så ont så kan man lägga honom på rygg och försiktigt trycka hans ben mot magen och cykla lite. Hjälper gaser att röra på sig. Men det bästa bästa är ändå messmör! Låt smälta ned en halv tesked i flaskan och skaka om. Då får man en pojk som har en fungerande mage och sover på nätterna istället för att ha panikont!
• Sova på mage/sidan –  ja vi vet, så ”får” man ju inte göra! Rygg ska det va! Men när den barska nattsköterskan på Barn 4 säger: ”När de har nyätit vill inget barn ligga på rygg, ni sover ju med honom och har ju koll, lägg honom på mage”! Så därför känner vi att vi kan lägga vår hysteriskt gråtande son på mage (med en filt rullad under honom så han ”kramar den” och därmed inte kan vända ned huvudet) varpå han efter fem minuter somnar! Det är bara att acceptera; Nilas tycker inte om att ligga på rygg, väldigt sällan faktiskt. Så mammorna anpassar sig och håller extra koll när han sover.
• Kramas – mammorna alltså, mycket och ofta. Berätta vad som känns jobbigt och stötta stötta stötta. Släpp all prestige och inse att det är underbart,  ljuvlig, sagolikt och skitjobbigt att få ett vackerbarn. Att den som håller dig sansad är din partner, det är ni, ni är så otroligt viktiga så gör allt som kan göras för att vara varsam och ta hand om er vuxenrelation. Och kramas och hångla så fort ni kan! 🙂

Detta har jag lärt mig hittills och ändå; mer novis än vi är just nu kan man nog inte bli, men det är okej, vi har en otrolig liten pojk. Helt objektivt sett är han självklart den absolut bästa! 😉

Kärlek till er alla!

/ Ullis

Fotokavalkad! :)

Tack fina söta ni för alla gratulationer!!

Trötta lyckliga mammor som äntligen har fått komma hem med den vackraste (i vår värld) 🙂 lilla son som finns! Orken att berätta om allt; förlossning, sjukhusvistelse, sondmatning, operation mm finns inte just nu, men jag lovar att det inlägget/de inläggen (lär få dela upp dem) kommer! 🙂 Så länge får ni några kort på älsklingsbarnet! En vecka har han funnits ute med oss, en vecka och föralltid ❤     

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och ett jätteGRATTIS till Elin och Linda som fått lilla Mio!! 🙂

/Ullis

Han är HÄR!!

Vi är så lyckliga men det har inte varit smärtfritt – vi ligger fortfarande, sedan den 14:e,  inne på Barn 4 (neonantalen) men hoppas på att bli utskrivna imorgon! Jag har lyckats sno till mig en dator, för varken min eller Malins mobil verkar samarbeta med wordpress så vi har inte kunnat skriva något. Men vi mår bra nu, alla tre, och så fort vi kommer hem kommer det massa massa bilder och en full redogörelse! 🙂

Kramar från Ullis, Malin och vår son Nilas ❤

Vi väntar…

…och värker, eller, Malin värker och jag peppar och masserar. Hon är så tapper så jag fan spricker av stolthet. Hon kan få en sån värk att hon nästan skriker, och så fort den går över är hon uppe och sopar, eller gör te, eller drar ett skämt. Min tappra coola fru ❤

Vi är mer okej idag. Landade och positiva. Vi har tagit promenad ner till älven, suttit vid vattnet och tittat på hundarna som springer efter pinnar. Imorgon ska vi baka bullar så vi har nåt att bjuda på när folk kommer och som jag kan äta på förlossningen – en klok vän påminde om hur bra det är att ta med lite av varje så jag också kan äta, för det lär behövas!

Nu ska vi försöka sova, se om värkarna ökar och blir mer regelbundna eller om de klingar av som de gjort hittills.

Sov gott alla fina!

/Ullis

Här händer det massor och inget…

Inte helt roligt att vara oss just nu faktiskt.

Om jag tar det från början. Malin har under en ganska lång period haft förvärkar, en del riktigt smärtsamma. När de i tisdags blev kraftiga, med mellan två till fem minuters mellanrum, får vi rådet från vår BM att åka in. På förlossningen möts vi av en BM som både jag och Malin instinktivt känner att vi inte kommer funka med… Hon börjar med att vifta bort delar av vårt förlossningsbrev och det faktum att vi i samråd med läkare pratat igenom vilka smärtlindringsmetoder som är bäst för Malin med tanke på hennes ryggproblematik. Det var inte förrän jag blev ”peka-med-hela-handen-instruktörs-Ullis” och visade att det inte fanns utrymme för tjafs som hon backade. När hon ska kolla om Malin är öppen är hon så hårdhänt att Malin bara skriker och börjar storgråta för det gör så fruktansvärt ont! (Att Malin är så retad i bäckenbotten gör självklart inte saken bättre)! Till slut inser BM att det inte går och hon föreslår att Malin ska få bada vilket vi tacksamt tar emot. När Malin legat i badet i nån timme är det skiftbyte och vi får en ny BM. Tack stora moder för det! För vilken skillnad det helt plötsligt blev, vi får respekt och våra känslor får utrymme, Malins ryggproblem tas på allvar och hon kan på ett fint och mjukt sätt konstatera att Malin inte är öppen. Inte ens lite grann.  Malin som har ganska jobbiga värkar får då en så kallad sovnatt, dvs smärtstillande, bricanyl (för att värkarna ska avta under natten) och sömnmedicin. Jag får tyvärr inte sova kvar med Malin pga platsbrist så jag sover inne i stan och kan komma tillbaka så tidigt jag vill på morgonen. Det kändes inte så roligt att lämna Malin där, men det faktum att jag blir lovad av BM att det inte ska bli något barn när jag är borta och att det skulle ta mig knappt tio minuter att ta mig till sjukhuset igen gör att det känns lättare. Jag somnar relativt snabbt och vaknar med ett ryck… tjugo över fyra (!), ”drar” mig till fem och åker sen upp till Malin. När jag kommer in i hennes rum är hon också vaken och har inte sovit många timmar trots all medicin. Vi drar ihop extrasängen med Malins säng och somnar om bägge två. Två timmar senare vaknar vi och går och gör frukost, peppade då detta ska bli dagen vår Plupp kommer!! Två timmar senare har värkarna näst intill helt försvunnit och vårt humör är i botten. Jättefina BM  ”övertalar” oss att åka hem och sova. Hon hämtar en jättebra läkare som vi får prata igångsättning med och det bestäms att vi ska få fara hem, sova på sömntablett (Malin alltså) och ringa på morgonen för att se om det finns plats för att få komma in för ett  igångsättningförsök.

Vi åker hem, lite ledsna och besvikna men väl hemma inser vi hur trötta vi är och hur underbart det är att vara med hundarna och vår soffa, vår säng… ja ni förstår. Nästa morgon ringer vi men det finns ingen plats för oss, inte heller senare på dagen. Jaha, mer väntan medan Malin värker på. Vid 17-tiden (igår, torsdag, alltså) åker jag för att handla. Jag och Malin kommer överens om att om något skulle hända så kan min syster som bor i grannbyn hämta Malin och att jag i så fall ska åka direkt till förlossningen, men inget skulle ju hända. En halvtimme efter jag åkt ringer Malin och nu är det allvar! Värkarna är kraftiga och med knappt en minuts mellanrum! Kort sagt är det dags för min syster att hämta min fru! Syster hämtar, lugnar och jag och Malin är så så peppade! NU kommer vår Plupp, på BF-dagen och allt!! Lyckan är dock kortvarig. En ny BM konstaterar att värkarna är väldigt täta men ojämna och att Malin fortfarande inte är öppen, inte ens litegrann, med en livmodertapp som är bakåtriktad och fortfarande ca en centimeter kvar av…Vi rasar lite, vi var ju så säkra på att vi nu skulle vi få träffa Plupp, men nä Malin har bara världens längsta och smärtsammaste latensfas. Så vi åker hem efter en ny spruta med bricanyl och ny sömntablett.

Idag har varit en jättejobbig dag. Det finns ingen tid för oss för igångsättning förrän på tidigast måndag. Men eftersom Malin har så mycket värkar så kan man inte längre ge den hormontablett som skulle mjuka upp och få livmodertappen att dra sig tillbaka, risken finns då att Malins livmoder blir överstimulerad och att Plupp inte får tillräckligt med syre. Istället så är nu alternativet en ballong som läggs i livmodertappen. Känns sådär och Malin tycker det känns jättejobbigt. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra just nu annat än att än en gång avvakta och hoppas.

Hoppas att du snabbt kommer ut till oss älskade lilla barn, vi längtar så.

/Ullis

Inte för att vi kommer ha stora krav..

..men Plupp SKA hålla på med musik/vara musikalisk, precis som mammorna 😉 Och det ska helst låta nåt liknande det här..

Ps. självklart skämtar vi, bara så det inte blir några missförstånd 😉

Uppdatering

Lovade ju skriva om vilket håll vi lutar åt och just nu så lutar det åt att låta kroppen sköta sitt. Malin mår bättre idag och huvudvärken är på en dräglig, näst intill icke existerande nivå, så (suck) vi fortsätter vänta!

Märk väl att vi inte ens har passerat BF men redan är ”övervänt”, som vi säger här i Norrland! Det här kan bli spännande! 🙂

/Ullis

Livstecken!

Vi lever! 🙂 Söta ni som är inne och peppar oss, kollar veckor och bara är bäst!

Plupp bor fortfarande innanför magen och mår så bra så. Malin mår lite mindre bra, hon har haft ganska kraftiga förvärkar i snart 5 dar och sen 3 dar en jobbig kraftig huvudvärk. Huvudvärken kändes inte så bra och efter att ha somnat och vaknat med värre huvudvärk igår så ringde vi förlossningen och fick komma in för koll. Vi tog inte med någon packad väska utan tänkte att det nog var lugnt. När vi kom in kopplades Malin till ett ctg och vi fick se att Plupp mådde bra och hur topparna på värkarna ser ut (som inte var så jättehöga, som mest var de uppe i 48 tror jag). De tog blodtrycket som var helt normalt, till och med lite lågt, och blodprov för att vara på den säkra sidan. Alla prover var jättebra så ingen havandeskapförgiftning här inte 🙂 Det som de kom fram till är att Malin behöver sova ordentligt, pga av hennes dåliga rygg så vaknar hon typ en gång i timmen, detta påverkar hennes hjärta och leder kort beskrivet till huvudvärken. Så Malin får efter en rätt lång väntan sömntabletter och vi får åka hem igen. Det kändes jätteskönt att ha fått koll på att allt är bra och sen var det ganska trevligt att få veta hur det ser ut inne på förlossningen och hur rummen ser ut. Känns tryggt med lite koll helt enkelt.

Nu blev huvudvärken inte bättre av en god natts sömn (idag mår hon till och med sämre) så just i detta nu avvaktar vi om vi kanske ska gå på barnmorskans ide’ om igångsättning… Det känns inte helt lätt; å ena sidan så känns igångsättning inte naturligt och risken är att allt tar längre tid, blir smärtsammare och mer  utdraget… Å andra sidan så mår Malin verkligen inte bra och blir mer och mer slut för var dag hon mår såhär, så hur ska hon orka med det maraton en förlossning kan innebära om vi väntar för länge…?  Ja där är vi just nu, inte helt säkra åt nåt håll. Vi får se och lovar att hålla er uppdaterade 🙂

Tänkte bjuda på lite magbilder från oss nu i vecka 40, mitt ”magalster” som vi kommer förstora upp istället för den vanliga gipsmagen samt fina fina babynestet vi fått som är beställt från http://lillavilda.com/  .

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hoppas ni står ut med oss fast vi är så dåliga på att uppdatera, bättring lovas! 🙂

Kärlek och ljus till er /Ullis