Ofrivilligt barnlösas dag

Idag är en viktig dag, idag är en dag för alla som kämpar, för alla som bär på sorgen som kampen för med sig. För alla som inte bara kan ”skaffa” barn.

Jag och Malin har haft så tur men vi kommer aldrig att glömma det mörker vi varit i, det kommer alltid färga våra tankar och liv. Jag vill inte gå igenom det någonsin igen, men jag vill inte heller att missfallen bara ska vara det hemskaste som har hänt oss, för sorgen kommer från kärleken och vi har fått insikter om varandra och livet i allmänhet som vi inte hade fått annars. Den största insikten är hur starka vi är ihop, hur bra vi är. Jag kan titta tillbaka och bli stolt över oss som par, hur väl vi kämpat, alltid med varandras välmående som prioritet.

Idag har jag vissa i vår direkta närhet och andra här bland bloggarna extra nära i hjärtat, jag önskar jag kunde ge er hopp när allt är som mörkast och tröst när när allt gör så ont.

Denna låt är en favorit i repris, men den beskriver mörkret och det svarta så väl, samtidigt som den innehåller en ljusglimma av hopp. Så den är till er, ni som har ett behov av hopp och en ljusglimt.

Kärlek till er alla / Ullis

 

För ett år sen, den 9e maj

9e maj 2011

Idag har solen värmt mina kinder och en underbar vän värmt mitt hjärta. Hon är en person som funnits i mitt liv länge och vi hängde hela dagen på en filt i en park, drack kaffe och pratade om livet. Hon bär på samma sorg som vi och hon kunde sätta ord på saker som jag inte visste hur jag skulle förklara. Det blev många tårar i gräset under de stora träden, tårar och många många kloka ord. Och nu känner jag mig så oändligt tacksam för hur underbart liv jag har.

Det finns hopp och jag känner en viss tillit till att det kommer bli bra, till slut.

Nu ett år senare sitter jag med handen på min bebis i Malins mage och min vän på sin lilla dotter som är drygt två månader. Livet är bra, vi kommer alltid ha fått missfall, men vi kommer aldrig vara barnlösa igen och snart föds vår förstfödda, vår älskade lilla Plupp, det läker alla sår och sprider ljus i det som förut var så mörkt. Och jag vet att jag säger det ofta, men jag är så oändligt tacksam.

/Ullis

Nu jäklar har Plupp växt! <3

Vår älskade lilla bebis, nu är du verkligen ingen liten böna längre!

/Ullis

Otäck dröm

I förrgår natt drömde jag för första gången om förlossningen, tyvärr var det inte en trevlig dröm alls. Den började med att Malin var tvungen att akutsnittas, allt var okej med vår lilla pojke (som det var i drömmen) så det var ingen fara på det sättet men allt gick väldigt snabbt – jag blir förd till en stor vänthall och där väntar och väntar jag. Till slut får jag panik då jag inser att de har glömt att hämta mig! Paniktankar om att jag missar min sons födsel och att jag måste ju få ta de första korten på honom flyger genom mitt huvud och jag ringer (helt logiskt i drömmen) Malin för att säga att de måste vänta på mig… Då ringer Malin till en annan person i sällskapet och meddelar att nu har han kommit och de mår bra. Jag tänker att okej det blev inte som jag tänkt mig men nu ska jag få träffa min son och de mår bra och det är det enda viktiga. Det är bara det att när jag ska ta mig till Malin och sonen så går allt sååååå sakta, och jag måste ta mig igenom massa krångliga gångar samt en passkontroll…(!!) där vaknade jag väldigt stressad, och var så glad att Plupp fanns kvar i magen och att jag inte missat något. Men detta, förutom att något hemskt ska hända såklart, är min stora rädsla. Att inte få vara med, att inte bli inkluderad i mitt barns födsel och att inte räknas som fullgod förälder. Jag bävar lite för de diskussioner som kan komma om vem Plupp är lik, vems näsa, vems ögon. Jag vet inte, jag kanske inte alls tycker det blir jobbigt eller så blir det en pik på att Plupp inte är lik mig. Plupp är mitt barn, i mig finns inget tvivel eller osäkerhet och jag bär Plupp nära mig som om Plupp fanns under mitt hjärta istället för i. Men jag är osäker på världen runt oss, på släktingar mm. Tiden får utvisa, och jag tror det kan komma stunder när jag och Malin får bli lite tydliga med att vår familj ser annorlunda ut. Min familj har verkligen visat hur de längtar efter Plupp och hur de ser det som mina systrar blir mostrar och mina föräldrar blir morföräldrar, något som betyder enormt mycket för både mig och Malin. Så jag tror att mycket är just bara min rädsla och förhoppningsvis en ogrundad sådan. Nu ska jag pussa på min bebis genom magen och sen lite på finaste frun oxå<3

/Ullis

99!!

Alltså, 99 dagar kvar till BF idag!!! Helt plötsligt är det tvåsiffrigt istället för tre… var fasen tog tiden vägen? Försöker lägga in en liten video på när Plupp lever rövare men bloggen och jag är inte riktigt vänner,  jag ska jobba på det och försöka fixa det snart. Tills dess glad andra maj och hoppas ni får massa sol och värme!

/Ullis

Angående inlägget nedan!

För er nya läsare som inte har nåt lösenord sen tidigare men vill ha det, så är det bara att mejla till: regnbagsfamilj2012@hotmail.com och be om det så får ni det

För er som fått lösenord tidigare så är det det första lösenordet som gäller!

/M & U.

Lösenordsskyddad: Nu så…

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Vecka 21 (20+4)

Förlåt att det är så långt mellan inläggen, jag ska bättra mig! Nu är 51.4% av graviditeten avverkad, över halva tiden har gått! Det känns fortfarande konstigt att det faktiskt har gått så fort. Vi har varit hos BM och fått lyssna på Plupps fina hjärtslag och allt var precis som det skulle! Vi är fortfarande lite chockade över hur bra allting går, Plupp växer, magen växer och det som vi kan klaga på är väl då att Malin inte är så pigg. Hennes hjärta har satt igång (hon har haft problem med sånt även innan graviditeten) med rusningar och dubbelslag vid ett par ihållande tillfällen, vilket är ofarligt men väldigt obehagligt. BM rekommenderade att vi skulle träffa en läkare, så så blir det. Hon har fått riktigt jobbig foglossning som påverkar hennes sömn (troligtvis därför som hjärtat är jobbigt) och ryggen i allmänhet är inte så bra.

Men; hon har världens vackraste mage, verkligen världens vackraste!! Och Plupp sparkar så till och med jag känner dem ibland, älskade lilla unge <3 /Ullis

Vecka 19, snart 20!

Jag viskar det ibland för mig själv; mitt barn, min lilla Plupp… På nätterna ligger jag med mina händer som ett skydd över Malins mage, över den vackra bulan som bär och vaggar vårt barn, vår Plupp. Detta lilla barn som kommer springa och leka med hundarna på gården, klättra i träden och bygga kojor i skogen bakom huset, lära sig cykla på grusvägen. Detta efterlängtade redan så älskade lilla barn. Vårt barn. Jag vågar tänka så nu, vågar efter att ha sett Plupp sprattla runt och visa upp alla fina delar.

Nu börjar resan mot (och längtan till) förlossningen och allt som vi vill ska vara klart innan, alla små och stora saker vi vill ska vara på plats. Annars flyter allt på, magen växer så det knakar och naveln har redan blivit en fin liten utåt-navel! Malin har ont i ryggen och har fått riktigt jobbig foglossning som gör det svårt för henne att sova. Illamåendet har inte riktigt släppt även om det klingat av och tröttheten verkar inte ge med sig heller, men Plupp mår bra så vi gör det bästa vi kan så att Malin ska orka. Hon är en krigare min fru så det är inga problem <3

Ute i bloggvärlden har det hänt mycket underbart! Stort grattis till lyckobebis som fått sin helt ljuvliga lilla son!!

Och miljoner grattiskramar till Anna och Stina som äntligen fått sitt efterlängtade fina + !!

Vi är så lyckliga för er alla!!

/Ullis

Vår bebis Plupp!! <3

Gråtmilda lyckliga mammor fick se en vinkande vacker liten Plupp! Och Plupp fortsätter vara en hen då det inte gick att se vad det blir till slut, vilket inte gör ett dugg!

Detta bildspel kräver JavaScript.